Olivias första intryck
Jag har kommit till sidan 110 i Sara Mannheimers bok och nedanstående text beskriver vad jag tycker om inledningen.
Boken heter Reglerna och inleds med regeln kring att välkomna ovälkomna gäster. Då vi har en sådan här oskriven regel, eller lag, om hur man för sig mot dessa våldgästare får det mig att tro att boken kommer att handla om våra normer. Men det visar sig att jag har fel. Boken handlar hittills om huvudpersonens egna regler. Reglerna som ska hjälpa henne att skapa skapelsen levande. Sara Mannheimer lägger enligt mig fokus på att just skapa skapelsen levande. Det får mig att fokusera på vad hon menar istället för att tänka och begrunda handlingen. Jag får flera gånger stanna upp under min läsning för att tänka efter och försöka hitta ledtrådar som kan förklara för mig vad hon menar. Under de första trettio sidorna trodde jag att hon menade en avkomma, ett barn. Men när huvudpersonen väl har fött ett barn undrar hon själv om det är barnet som är skapelsen. På sidan 97 är det längesen barnet föddes och det går att läsa följande:
"Hur ska jag kunna stå beredd att skapa skapelsen levande, hur skulle jag stå beredd för det som kan komma att komma om jag ägnade mig åt Eves regler och inte följde mina egna?"
Hon är alltså fortfarande förvirrad kring skapelsen trots att hon har sin dotter. Jag hoppas att jag får svaret på vad det är hon menar i slutet av boken. Just nu är jag dock osäker på om ett svar kommer att komma då hon är så svävande vid alla andra detaljer.
Just hennes sätt att vara så svävande och mystisk i sitt språk gör så att jag letar efter undangömda meddelanden och detaljer i varje händelse. Hon pratar mycket om spolen och kapseln som hon använder sig av när hon äter och jag har fått för mig att det ligger något annat i tingen än just vad de är - en spole och en kapsel. Jag valde därför att slå upp orden men fann bara att spole kan betyda spolrulle och att kapsel även kan betyda fröhus och torrfrukt. Jag blev inte mycket klokare utav det och väljer därför återigen att förlita mig till att alla frågetecken rätas ut vid slutet.
Jag tycker att boken är bra, både språkmässigt och innehållsmässigt. Historian om denna smått förvirrade och kontrollerade kvinna förtrollar mig. Samtidigt som jag vill skynda mig att läsa ut den, vet jag att det kommer bli tråkigt att behöva lämna henne och hennes värld. Tyvärr tror jag att det är lätt att lägga ifrån sig boken efter trettio sidor då den inte är så händelserik i början. Men om man har tålamod och läser vidare så kommer man inte att ångra sig.
Olivia
Genom hela ditt inlägg ser man att du har tagit åt dig av romanen. Du tar upp en hel del intressanta aspekter.
I slutet av ditt inlägget förklarar du tydligt om hur man som läsare kan få känslan av att lägga undan romanen efter de första trettio sidorna på grund av att det inte var händelserikt.
Jag själv har börjat fundera på om jag hade läst ut hela romanen om det inte var en skoluppgift.Idag vet jag att jag i sådana fall skulle ha gått miste om en helt ny läsupplevelse.
När vi pratade om boken tidigare sa vi att man inte valde att ha med så många namn för att det inte var relevant, detta kanske också gäller reglerna.
Klyftan och spolen kanske bara symboliserar något som man äter för att man har tvångstankar eller dylikt.
Jag håller med om hur boken bara blir bättre. Jag både hatar och älskar den. Samtidigt som det känns jobbigt att det ständigt dyker om metaforer så är den unik och innehåller inga klyschor.
Bra diskussion Olivia. Jenny och Jessicas tankar bidrar kanske till ytterligare förståelse av symboliken?
