reglerna

När jag satte mig ner för att läsa romanen blev jag förvirrad över hur snabbt tempot blev i romanens inledning. I det tidigare blogginlägget, med rubriken "Reglerna" som publicerades tidigare idag, tycket jag skapade ett tempo i texten.

När jag tittar igenom de tio stycken anaforliknande meningarna med de inledande orden," Jag skall" i varje början av meningarna. "Jag skall vara egenartad" en utav de tio stycken meningarna som jag tycker påminner om de krav och mål som vi har på oss själva.

Först nu när jag sitter vid min dator upptäcker jag en parallell mellan de tio stycken reglerna med de tio stycken budorden. Romanen heter "Reglerna" och genom tiderna har man sett de tio budorden som regler för hur man bör leva sitt liv. Alla av oss skapar olika regler för oss själva och dem blir de budorden som vi försöker följa och uppnå i vårt liv.

När vi satt i vår bokgrupp - som bestod av åtta elever, inklusive mig själv som under de närmsta veckorna har läst romanen "Reglerna" av Sara Mannheimer, diskuterade vi om romanens tema och våra respektive intryck av det litterära verket. Vi kom överrens om att det kändes förvirrade när författaren hade valt att inte namnge de flesta av bokens karaktärer.

Jag tror att författaren medvetet har valt att inte blanda in namnen, för att bryta mot det originella mönstret av hur vi anser att en handling ska vara upplagt. Vi är vana vid att få namnen på karaktärerna och jag tycker att man ofta tar förutfattade meningar om hur en person skall vara efter denns namn.

Exempel: Namnet Emma, får jag en känsla av att det är en person som är söt och är flickig av sig. Medan Nora ger känslan av en mera hårdare flicka med attityd. Självklart skiljer uppfattningar av en persons namn till dess personlighet men vi människor är oftast bra på att relatera och ta förutfattade meningar om personer.

"Det är rätt att inte fly, det är rätt att våga möta." kommer från sida 55. Kvinnan som det berättas om i jagform i romanen befinner sig i ett främmande land. Hon reste dit för att komma bort från sitt vanliga liv, en resa som kan symbolisera flykten att komma från ett samhälle där de flesta verkar känna en till ett område där man blir okänd. Det är vanligt att vi i vårt liv vill komma bort från staden vi växte upp i. Jag har ofta fått höra vänner säga, "Åh vad jag längtar efter att lämna Borås, det är en stad där alla känner alla."

I romanen åkte huvudkaraktären till ett främmande land som aldrig namngavs. Sara Mannheimer som är skaparen av "Reglerna" valde att inte namnge de länder som huvudkaraktären befann sig i under romanens handling. Jag tror det är ett medvetet syfte för att förhindra berättelsen från att bli anknuten till ett speciellt område. Genom det valet undviks det att sätta stopp för läsarens egen fantasi och uppfattningen.

Som avrundning för den här gången vill jag avsluta med att skriva att fast jag själv blev förvirrad av det snabba tempot i romanens inledning så förhindrades inte min nyfikenhet till att fortsätta läsa romanen. Den stora bidragande faktorn var bland annat att från första sidan kunde jag redan märka att det här är ett verk för sig. Den följer inte det upplagda mönstret och det skapar känslan av nyfik till att vilja veta mer.