reglerna

Den 18 februari, kom dagen som vi hade väntat på, författarna som var nominerade till Debutant priset hade kommit till Bäckängs Gymnasiet.

När vi hade satt oss ner runt ett rektangulärtbord kändes atmosfären lite stel mellan oss elever och Sara Mannheimer som är författaren av romanen Reglerna. Det dröjde inte länge förrän det hade skapats en trevlig atmosfär mellan oss alla. I början av samtalet var det vi elever som frågade ut Sara Mannheimer men när vi hade ställt klart våra frågor visade även Sara Mannheimer intresse av att försöka lära känna oss, vilket jag tyckte var väldigt artigt.  

Jag ställde henne frågan om hon kunde tänka sig att skriva en uppföljare till Reglerna, hennes svar blev nej. Hon förklarade att när hon höll på att skriva romanen ville hon bara fortsätta så länge som möjligt och hon tyckte det skulle kännas ensamt när den var färdig. Men idag har hon inga planer på en uppföljare.

Vi frågade även om romanens omslag som är en bild med ett berg, en kvinna som drar i ett ändlöst rep, en man i adligklädsel och en byggnad som liknar en synagoga. Sara Mannheimer berättade att hon hade haft bilden uppsatt på sin väg under sin ungdom. Det var en vän som hade ritat den och hon tyckte att den instämde bra med romanens handling. 

De religiösa inslagen har kommit från hennes intresse om judendomen. Judendomen innehåller många regler om moral och hur man bör leva sitt liv. Regler finns runt omkring oss hela tiden och fast vi skaffar en karriär, familj och ett bra sexliv etc. känner vi oss aldrig nöjda. Sara Mannheimer tog upp att vi inte har någon tillfredställelse, även om vi har gjort bra ifrån oss, tänker vi ofta att vi kunde ha gjort bättre. Hon fick inspiration till romanen genom att tänka över de regler som finns omkring henne och hennes egna regler. Romanen tar upp olika krav som bl.a. är vanligt hos flickor, ätstörningar.

Hon tog även upp att vi har massor av krav på oss som leder till att vi själva mår dåligt. Det är ett problem som har följt med i flera år, man har inte klarat av att få kontroll över problemet för att få bort det. 

Romanens språk var speciellt och strukturen påminde om diktstruktur. Sara Mannheimer berättade att hon medvetet hade valt att använda äldre ordval för att hon har en förälskelse för äldre ord. Den andra anledningen var att hon tidigare har skrivit i lyrik och dikt form.  

Innan vi lämnade klassrummet som vi hade spenderat de senaste timmarna frågade vi om Sara Mannheimer kunde tänka sig att signera våra Regler romaner och hon ställde glädjande upp för att signera våra romaner.

Efter mötet kände jag att min åsikt av romanen blev bättre, för att jag kunde känna att Sara Mannheimer hade gett oss en klarare bild av romanen. Jag får lust att läsa om romanen nu när jag har fått större förståelse för romanen och när jag är medveten om författarens tankar om romanen. Sara Mannheimer berättade att romanens slut kan ge budskapet att, alla går sin egen väg.

P.S. Jag vill gratta Sara Mannheimer för att hon blev segraren av Debutantpriset med romanen Reglerna.  Jenny