Boken i sin helhet
Jag tyckte att romanen i sin helhet var en väldigt speciell roman som inte liknar något tidigare litteraturverk som jag har läst. Under min läsning har det känts oklart med vad författaren vill ha sagt med romanen. Händelserna har förklarats med metaforer och början av romanen kändes abstrakt men när romanen nådde sin klimax tyckte jag att handlingen utvecklades till en intressant berättelse.
Mystiken kring romanen har gett ett rum för läsaren själv att bestämma och dra slutsatser för att tolka de olika händelserna.
"Ingen vill lyssna, alla vill tala." från sida 151.
"Jag var en av alla dem som ville synas utan att se, tala utan att lyssna." från sida 152.
De ovanstående citaten från romanen tycker jag ger huvudkaraktären en mjukare sida. I början av romanen fick jag känsla av att hon var en stark kvinna, som inte verkade bry sig om vad andra tyckte om henne. Men när romanen når de här sidorna tycker jag att hon visar ett tydligt bevis på hur man själv kan känna sig.
Från sidan 153 kommer det kommande citatet ifrån,
-Jag är inte sann.
-Vem är det? Sa Sam.
Jag tycker att Sams svar är en retorisk fråga som vem som helst kan ta åt sig av. Det är som en bekännelse som alla känner inom sig.
Ju mera jag läste av romanen desto mera tyckte jag att den gav en känsla av att man själv kunde ta åt sig av huvudkaraktärens känslor.
"Det var också så jag alltid hade tänkt på det religiösa. Som ett ensamt sökande efter Gud.
Och i bästa fall om kontakt uppstod: som en evig förälder att få förlåtelse av." Sida 168.
Jag har haft funderingar ifall det är meningen att romanen även skall ha en koppling till det religiösa. Jag tycker att de religiösa inslagen i handlingen passar in naturligt, för att religiösa funderingar har en naturlig del i vår vardag.
I slutet av romanen berättas det att huvudkaraktären fick anställning inom glasblåsning och när jag läste faktarutan som fanns i romanen om författaren, Sara Mannheimer stod det hon är verksam i glasblåsnings relaterande yrken. Mina tankar gick tillbaka till funderingarna om huvudkaraktären skulle föreställa Sara Mannheimer själv.
Det är en fråga som jag ser fram emot att försöka få svar på den 18 februari när vi ska få träffa Sara Mannheimer i ett författarmöte.
Avslutningsvis tycker jag att det här var en ovanlig läsupplevelse. Jag känner mig glad över att jag fick möjligheten till att läsa den. Men om jag ska vara ärlig är romanen inte den bästa jag har läst men jag tycker att den har gett mig ett nytt perspektiv på litteratur.
Jenny
Var det Jenny som skrev detta inlägg? Du för ett intressant resonemang och tar upp bra exempel ur boken för att belysa dina reflektioner.
