reglerna

När jag först öppnade boken kände jag en frustration över hur abstrakt och svävande allt var. Det var först efter 40 sidor som handlingen tog fart och symboliken avtar en aning. Man följer huvudpersonens kamp för att förhålla sig till sina regler med fascination. Trots att reglerna inte kan liknas vid mina egna ideal eller normer kan man till exempel relatera till hur man ibland kan tänja på sina regler för att få sin vilja igenom.  Hon tycks inte ha den disciplinen som hon verkar ha i början när hon gör detta, precis som du och jag.

Efter att ha läst den sista sidan kände jag en lättnad över att ha fått det överstökat. Samtidigt hade jag velat läsa vidare, romanen har ett abrupt slut, som visserligen kopplar ihop början och slut fantastiskt, men som slutar precis när den satt fart.

På första sidan står följande citat:

”Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk.”

Boken avslutas med hur huvudpersonen, en moder upptäcker hur hennes dotter har samlat på sig alla de redskap som hon själv har använt sig av en gång.  Hon har med andra ord på något sätt fört över sina egna regler till sin dotter omedvetet.  Vilket får mig att tänka på citatet direkt.

Det går inte annat än att både älska och hata boken. Jag blir ständigt arg över hur lite jag kan tolka hennes symbolik men samtidigt skriver hon på ett så personligt sätt att man inte kan låta bli att läsa vidare. Hennes språk kan verka lite överansträngt och formellt men det blir lättare ju längre in i boken man kommer och hennes styckesindelning går inte att låta bli att älska. Allt är unikt i boken, både språk och handling.  

Detta är definitivt en bok för alla, för den handlar just om oss alla. Om vi inte följer samhällets normer har vi några personliga normer, även om vi inte ser dem som regler eller så bisarra som bokens.  Precis som bokens huvudpersons dotter är alla känsliga för normer och ideal och är lätta att överföra. Man kan därför se boken som samhällskritik, som en väckarklocka eller bara en utmaning.

Jessica